Min nya bok: Orm och Stege

I farfars och farmors sommarställe fanns ett gammalt brädspel. Vi kallade det ”Ormspelet” även om det korrekta varit ”Ormar och stegar”. Förlagan var ju engelska ”Snakes and Ladders”, ett spel med upphov i Indien som britterna inspirerades av och tog med sig till sin ö.

Vårt Ormspel var numrerat med rutor från ett till hundra och vann gjorde den som först kom fram till slutet. Vägen mot målet var dock kantad med faror och belöningar eftersom vissa rutor försetts med en teckning. Illustrerade den en god gärning tog en stege spelaren uppåt på planen, illustrerade den en ond rutschade spelaren nedåt, på en orm. Goda gärningar var att kratta grannens grusgång eller baka en tårta till en äldre släkting (kortare stegar) samt att börja som städare och sluta som direktör, eller rädda någon från att drunkna (längre stegar). Ont var att palla äpplen eller reta en hund (korta ormar) samt att spela bort familjens pengar i kortspel eller misshandla en medmänniska (långa ormar).

Jag älskade det där spelet. Spänningen som uppstod varje gång en tärning kastades, ovissheten om var man skulle hamna – en blank ruta, en ”god” eller en ”ond”. Men också bilderna i sig. De suggestiva illustrationerna som förmedlade hur ens handlingar får konsekvenser. Den subtila men tydliga sensmoralen. Detta ska du undvika om du vill leva ett moraliskt försvarbart liv. Det är de goda gärningarna som tar dig mot målet.

Modernare versioner av spelet är säkert illustrerade med andra bilder, om de ens har bilder över huvud taget. Tanken på vad som bör premieras och vad som bör bestraffas har kanske ändrats. Eller? Hur illa tycker vi det är att palla äpplen i dag? Och är det alltid de goda gärningarna som leder till de goda resultaten? Kan onda handlingar rentav bli goda gärningar?

Det senare var rubriken på ett seminarium på bokmässan som jag höll tillsammans med läkaren och författaren Stefan Einhorn för några år sedan. Stefan hade precis släppt ”Konsten att vara snäll”, jag hade släppt ”Kleopatras kam” som föregicks av ”Busters öron” och ”Caipirinha med döden”. I dessa tre böcker kämpade karaktärerna med begreppen ondska och godhet och våndades kring om en ond gärning var försvarbar om den ledde till ett större gott. Under seminariet diskuterade vi bland annat Claus Schenk von Stauffenberg, den tyske greve och militär som 1944 ledde det misslyckade 20-juliattentatet mot Adolf Hitler. Aktionen misslyckades, Stauffenberg avrättades och kriget pågick under ytterligare ett fasansfullt år.

I min nya bok med just titeln ”Orm och stege” diskuterar romanens huvudkaraktärer det där. De är unga, det är sjuttiotal, Fredsrörelsen tror på det kalla krigets slut. Simon tänker vägra värnplikten eftersom han anser det orätt att döda en annan människa. Men att döda Hitler, undrar någon. Hade inte det varit försvarbart? Nej, svarar Simon. För om alla människor sa nej till att döda andra människor skulle en Hitler aldrig komma till makten.

“Orm och stege” kretsar även den kring de där eviga frågorna om ondska och godhet. Den rör sig mellan sjuttiotalet och år 2019 och handlar om ett gäng snälla ungdomar som ses under förtrollade somrar på västkusten och tror att vänskapen och gemenskapen ska vara livet ut. Tills de sommaren 1978 träffar på en karismatisk och manipulativ pastor som inte bara fascinerar dem utan också nästlar sig in, blir ormen i paradiset som slugt förvillar, förleder och förstör. Det slutar i en katastrof. Fyrtio år senare möts de forna vännerna igen, alla märkta av det som en gång hände, och det gamla väcks till liv igen. ”Just så föröds vår ungdom och våra liv – av krafter vi inte förstår”, som författaren Håkan Nesser skriver på bokens omslag i en nesserskt unikt formulerad recension.

”Orm och stege” är på många sätt en personlig bok. Jag var ung på sjuttiotalet och visst fanns där oroligheter och konflikter både i grannskapet och internationellt. Ändå känns den tiden som oskuldsfull när jag tänker tillbaka på den, har lite av en förlorad värld över sig. Vi såg ut som vi gjorde, ingen hade så mycket mer än någon annan, mobiltelefoner och internet fanns inte ens i sinnevärlden, på gott och ont, igen. Jag hade en trygg uppväxt. Slapp till stor del det jag upplever som den största faran, eller ”ondskan” om man så vill i dagens samhälle – manipulation.

Vad händer när godtrogna människor utsätts för manipulation i alla dess former? Det ville jag utforska. Vem är ond? Genomond? Och vem är god, genomgod? Kanske alla mer eller mindre, kanske ingen helt och hållet. Frågan kommer att fortsätta gäcka och inspirera. ”Det är fanimej hela felet med den här planeten. Att de som inte behöver ångra sig och känna skuld gör det lik förbannat, medan de som borde skämmas inte ens kan stava till skam.” Så sammanfattar han det, journalisten Anders Pellander, ännu en karaktär i boken.

Där har han rätt.

Orm och stege släpps den 8 september och jag hoppas att den ska väcka lika många tankar hos er som den gjorde hos mig när jag skrev den.

Önskar er alla spännande läsning. Samt ett spännande spel!

Maria Ernestam Stockholm, 1 september