Nyhetsbrev: Januari 2026
“Du firar 20 år som författare och det firar vi bland annat med att återge dina två första böcker, “Caipirinha med Döden” och “Busters öron”. De känns opåverkade av åren som gått sedan du skrev dem. Hur känns det att se dem i ny skepnad och vad är det som gör en berättelse tidlös?”
Frågan ställs i mitt förlags vårkatalog för 2026. Jag svarar att det gör mig både tacksam och ödmjuk att se hur de böcker jag skrev för flera år sedan nu får nytt liv och har möjlighet att nå nya läsare. Vi diskuterar vad som gör en berättelse just tidlös och jag säger att det handlar om historier som tar sig an de stora frågorna – kärlek, hat, liv, död, skuld, försoning, glädje, sorg – på ett sätt som känns relevant och angeläget för en läsare oavsett när boken skrevs eller var den utspelar sig. Människor berörs av samma saker över hela världen och genom århundradena. Jag slår fast att den som lyckas fånga detta har skrivit en klassiker.
Nu har dessa mina två böcker inte mer än just 20 år på nacken, vilket förstås inte är tillräckligt för att definiera dem som klassiker. I själva verket är klassikerkostymen stor i storleken och det ska mycket till att man fyller ut den. 50 år är väl ett minimum, 500 år eller 2000 för den delen däremot rätt tydliga tecken på klassikerstatus. Hur som helst kan jag inte släppa frågan om vad som utmärker en klassiker. Det är något med … trotset. Eller mot alla odds.
Så inträffar två saker som hjälper mig att bringa klarhet i frågan. Den första rör min armbandsklocka. Den andra ett julljus.
Jag bär sedan många år tillbaka en antik armbandsklocka av märket Gruen. Historien om hur tyskfödde Dietrich Grün sändes till Schweiz som 15-åring och lärde sig klockmakarens yrke, flyttade till USA, ändrade namnet till Gruen och startade ett urmakarföretag är i sig värd en bok (som kanske kommer att skrivas någon gång, av mig eller någon annan). Företaget var innovativt, arbetade såväl för militären som för privatpersoner och är mest känt för sin unika modell med en kurvad urtavla, Curvex kallad. Denna “kurvade” urtavla gjorde att klockan satt behagligare på armen som ju i sig är rund och man hade därmed också möjlighet att bära den så att urtavlan satt på armens “kant”, vilket gjorde det lättare att kolla tiden när man körde bil eller t o m flygplan.
Min Curvex är köpt begagnad i Tyskland, har sina skönhetsfel men bär på en historia. Den är mig mycket kär, så döm om min skräck när den föll i golvet så att det kurviga glaset gick sönder. Jag gick runt i varenda uraffär i Stockholm och samtliga var fascinerade över glasets konstruktion men ingen hade tekniken eller instrumenten för att laga den. Lösningen blev att skicka den till en klockreparatör i Tyskland med hundratals för att inte säga tusentals Curvexglas i förrådet. Klockan kom tillbaka lagad och det hela kostade en bråkdel av vad jag förväntat mig.
För några veckor sedan började dock klockan bete sig oresonligt. Den har alltid dragit sig någon minut här och där men nu började den i stället forta sig. På en dag kunde den ha rusat fram både en och två timmar och under natten till och med tre. Jag var benägen att igen skicka uret till Tyskland när min klocka efter kanske tre veckor plötsligt började gå rätt igen. Dvs sakta sig med någon minut per dag.
Julljuset, då? Jo, för några veckor sedan förberedde vi en ljusslinga som fick pryda en gran. Slingan lät sig släckas och tändas med fjärrkontroll och samtliga lampor följde också snällt direktiven. Utom ett ljus, som maken placerat i en kruka med tillhörande hyacint. “Det där ljuset vägrar att låta sig släckas”, sa han uppgivet efter några dagar. Omöjligt tänkte jag, riktade fjärrkontrollen mot ljuset och tryckte på off, varefter ljuset slocknade bara för att tändas igen några minuter efteråt. Och nej, batterierna har inte behövt bytas en enda gång.
Där slog det mig att min armbandsklocka och mitt julljus givit mig svaret på vad som är en klassiker.
För med en klassiker upphör tiden att existera. Om du läser då eller nu spelar ingen roll. En klassiker finns i ett här och nu där tiden saknar betydelse. Och liksom julljuset vägrar en klassiker att slockna. Trots att man försöker släcka det, trots att man låter bli att byta batterierna så kommer det där ljuset fortsätta att lysa i tid och rum och utan att någon egentligen vet hur det går till.
Jag finner det oerhört glädjande och trösterikt. Och vi tre – jag, min Curvex och mitt julljus – önskar er alla god fortsättning och ett riktigt gott 2026. Där tiden får gå som den vill och ljuset fortsätter att lysa. Liksom klassikerna.
Marias nya bok “Percys historia” kommer ut den 18 mars 2026. Liksom “Caipirinha med Döden” och “Busters öron” i nyutgåva.
