Nyhetsbrev: Mars 2025

Utanför mitt fönster viner vindar som får gran och fjällbjörk att vaja och snön att virvla omkring innan den stelnar i futuristiska formationer. Jag är högst upp på fjället och naturen bryr sig inte om att vara inställsam. Utan ved skulle jag stå mig slätt om den skruvade upp tempot ännu mer med stormbyar som snabbt kan fylla ett dike med snöfluff och förblinda så att föraren inte håller sig på vägen. Det har hänt mer än en gång att jag passerat bilar som står till hälften nedsjunkna, oftast övergivna i väntan på att bärgning kommer. Vilket kan ta tid. Men fjällen har tid.

Jag stirrar på landskapet där utanför och medan blåsten tilltar tänker jag på agenter.

Vad får du för associationer när du hör ordet ”agent”, frågar jag runt. En säljare, säger någon och pekar på att stora företag har agenturer som säljer deras varor på olika geografiska platser. Modellagenturer, tycker en annan. Mäklaragenturer. Och förstås underrättelsetjänst. Någon nämner AI och påtalar en digital association.

Själv tänker jag på litterära agenter. Och på James Bond.

Kanske har det med de senaste veckornas turbulens att göra. När gamla sanningar inte längre gäller, när vänner blir fiender och offer till förövare. När gott och ont byter plats och stora länder delar upp världen med atomladdad tårtspade. Så var det inte under Bonds tid eller rättare sagt, under större delen av hans tid. Det kalla kriget var både kallt och krigiskt men Bond fanns där och han stod för det rätta och det sanna. Metoderna må ha varit tveksamma – han hade trots allt rätt att döda – men slutet var alltid gott. Och Bonds glimt i ögat, förmågan att njuta av en drink eller en ny kärlek gav illusionen om att det gick att ta en paus mitt i krutröken. Det onda var dömt att besegras och där fanns alltid en snabbare bil med specialeffekter i däcken.

För att inte tala om spionromanerna. ”Min bild av Europa var tidigare förknippad med dunkla gränder, män klädda i trenchcoat och en utväxling av fångar på en ödsligt belägen bro höljd i dimma eller vid Checkpoint Charlie.” Kollegans ord slår an en ton. De fiktiva agenterna, män och kvinnor som byter identitet, smyger in i fiendeland och inhämtar information, ett katt- och råttaspel och ibland en dubbelagent som luras åt båda håll. I en digital tidsålder må gränderna ha försvunnit och ersatts av skumma källarlokaler med rader av servrar och bleka ungdomar som knappar på maskiner. Men spionaget fortsätter och agenten lever.

Kanske tänker jag så ofta på agenter för att de har vissa likheter med min egen yrkesgrupp, författarna. Vi iklär oss roller i form av de karaktärer vi släpper lösa på boksidorna, vi växlar identitet, gömmer oss bakom masker, inhämtar information, paketerar den och säljer. Vi verkar i det fördolda och ska helst inte märkas, om inte skribenten vill gå in i texten och förklara att ”jag tänkte så”. Kanske gäller det förresten inte bara författarna. Vi skriver dikter allihop, det är bara skalderna som skriver dem med ord. Vi är alla agenter, åt oss själva eller åt andra.

Och de litterära agenterna? Jag tror att de förenar rätt mycket av ovanstående. De söker information i form av böcker och är ständigt på jakt, den fiktiva liksom verkliga spänningen är en av deras drivkrafter och ja, de vill sprida sina alster och sälja och de slutar aldrig göra det. För några dagar sedan ringde min förste agent, Bengt Nordin, föregångaren i den svenska agentbranschen, som pratat böcker med en granne ”och naturligtvis pitchade jag då dig och dina böcker”. Då är det 17 år sedan han sålde sin agentur.

Så nu har jag äntligen givit efter för min fascination. Entré Percy Alevik, huvudkaraktär i min kommande roman. Percy, luttrad och erfaren litterär agent som mött med- och motgångar och sålt högt och lågt och vitt och brett, som anställt en ung assistent och leder henne genom en labyrint av karaktärer mot en gåtas lösning och svaret på en allomfattande historia. Kärlek, sorg, skuld, försoning, humor och nödtorftigt läkta sår, trycksvärta och författarskap är några av bokens teman och världar i förändring finns där också. Kanske till och med en dunkel gränd och en dimmig bro. Definitivt förekommer en snöstorm som knäcker fjällbjörkar och sopar igen vägar och får en människa att stå sig slätt när naturen bestämmer.

Väl bekomme och mer information följer!

Maria