Nyhetsbrev: Juli 2025
För tjugo år sedan släpptes min debutbok Caipirinha med döden och firandet startade nyligen på ett event i Frillesås med trevliga, generösa läsare. Och minst en av dem ställde den fråga jag oftast möter – var får du dina idéer ifrån?
Under åren har jag sagt att de uppstår ur en blandning av läst, sett, hört, upplevt och intryck som krokar samman i varandra. Det definitiva svaret har jag fortfarande inte men några dagar senare hände något som kanske kan bidra till diskussionen. Nämligen att varje historia börjar med en avgörande fråga. Hur skulle det vara om …? Eller än bättre på tyska. WWW. Was wäre wenn?
Följande inträffade. Maken och jag hade fått båten i sjön och ville provköra för att se om allt var i sin ordning. Vågorna var höga men vi chansade och for ut med kaffe i termos och två laddade mobiltelefoner, nådde utan problem närmsta ö och tänkte gå i land. I viken lät dock båten sig plötsligt inte längre styras och motorn brummade ilsket i friläge. Vi kom varken framåt eller bakåt.
Det tog inte många minuter innan vi var ute på öppet och stormigt hav, där inga andra båtar syntes till. På håll tornade klippor upp sig och även om avståndet tycktes långt var vår hastighet hög. Vi ringde Sjöräddningen som lyckligtvis var i närheten, kom på tjugo minuter och bogserade oss tillbaka till hamnen. Där upptäckte vi också problemet – motorns propeller hade lossnat och fallit i och vi hade alltså varit chanslösa vad gällde att själva reda upp situationen.
Och det var då jag kom på ännu ett svar på frågan om idéers uppkomst. De infaller nämligen gärna när man börjar fundera på de tre w:na. Vad som kunde ha hänt. Was wäre wenn. I detta fall att något infaller som kunde ha slutat på ett helt annat sätt om bara omständigheterna varit annorlunda.
Deckarförfattaren kunde tänkt att en man och en kvinna åker ut med båten. De har grälat på morgonen, mannen har träffat en annan, vill skiljas och tänker ta huset med sig. Ute till havs, när han böjer sig fram för att kontrollera motorn, slår kvinnan honom i huvudet med ankaret som legat på durken och vräker ner honom i vattnet. Hon väntar i tjugo minuter, ringer sedan Sjöräddningen och skriker att det har skett en fruktansvärd olycka. Fallet rubriceras som sådan men en polis anar oråd. Voilà en mordhistoria med dunkla undertoner. Är det förmildrande att handla i affekt? Någon kanske lägger till att mannen i fråga varit både narcissistisk och våldsam, varpå de moraliska spörsmålen blir än mer intressanta.
Romanförfattaren kunde låta ett par, gifta sedan länge, ha glömt mobiltelefonerna när de åkte ut, alternativt sagt till sig själva att de inte ville vara nåbara. Under ett skräckfyllt dygn, när de båda flyter allt längre ut till havs och land försvinner ur sikte, går de igenom sina liv, sina minnen, sina lögner och sitt äktenskap. När räddningen inte kommer, vem fruktar då mest och vem stöttar vem? Kanske förläggs historien till och med till en tid när det inte fanns mobiler. Sextiotal? Krigsåren?
Feelgoodförfattaren kanske låter tre personer åka ut i båten i stället för två. En man och en kvinna som ska gifta sig om några veckor och en barndomsvän till kvinnan, bjuden till bröllopet, som har älskat henne i hemlighet i alla år och flyttat utomlands för att begrava sina känslor. När hjälpen dröjer visar den tilltänkte brudgummen sitt rätta jag, sliter åt sig vattenflaskan utan att dela med sig och kliver först in i räddningsbåten när ett större fartyg kommer till undsättning. Ångern är sedan monumental. Men kan sveket förlåtas, blir det ett bröllop och med vem? Och kan barndomsvännen ha mixtrat med propellern för att just visa på sin rivals tvivelaktiga karaktär?
Skräckförfattaren låter möjligen båten flyta iland på en märklig ö som inte verkar finnas med på vare sig karta eller sjökort. Här finns enstaka hus där några familjer bor som bjuder på mat, dryck och vila men sedan beter sig alltmer underligt. Vad är det till exempel för en märklig plats vid stranden som vetter mot öster och där fåglarna verkar extra feta och alldeles särskilt gärna vill häcka och bygga sina klumpiga bon?
Barn- eller ungdomsboksförfattaren placerar förstås barn eller ungdomar i båten. Kanske har de stulit den för att festa på midsommarafton. Vem hjälper vem och, om de landar på en ödslig ö, hur överlever de innan räddningen kommer? Kojor? Mat? Eld?
En olyckshändelse till havs kan alltså ge upphov till en mängd historier, många säkert mer originella än de jag listat ovan, och detta enbart genom att berättaren frågar sig was wäre wenn. Händelsen behöver inte ens vara lika dramatisk. En middagsbjudning räcker gott. En utflykt. En resa. Ett avlägset hotell. En familj, ett par, nyförälskade, nyskilda, friska och sjuka. Vad blir det för historia om jag frågar mig själv vad som skulle kunna vara om eller om inte. Endast fantasin sätter gränserna. Och varifrån den kommer, det är väl nästa gåta att söka svar på.
Vill ni prata med mig om det här och annat så blir det fler event i Frillesås, till höst och till jul, tillsammans med Maria Åkerberg, Frillesås framgångsrika entreprenör och grundare av hudvårdsföretaget med samma namn. Den 1 september pratar jag dessutom på biblioteket i Östhammar, Alunda. På våren 2026 kommer nästa bok, Percys historia. Och det blir två jubileumsutgåvor. Av nämnda Caipirinha med döden och min andra bok, Busters öron.
Trevlig sommar!
Maria
P.S. Bilden på det stormiga havet har jag lånat från Frillesåskonstnären och författaren Carl-Magnus Stolt. Tavlan är än mer imponerande i verkligheten men jag tror andemeningen framkommer – havet ger upphov till många historier.
