Tjuvlyssnaren
Om boken
Eva har i alla år vårdat sina rosor, medveten om att relationer till blommor kan vara enklare än relationer till familjen …
När hon på sin 56-årsdag får en dagbok börjar hon på nätterna skriva om en värld hon gjort allt för att glömma. Anekdoterna om livet på västkusten överskuggas snart av berättelserna om Evas barn- och ungdomstid. År med en vacker men självcentrerad och komplicerad mamma, vars beteende gör Evas uppväxt till ett helvete.
Redan vid sju års ålder fattar Eva ett beslut. Hon ska bli den som överlever. I kärleken till en brittisk officer kan hon ett tag tro på att försoning är möjlig. Men den slutgiltiga uppgörelsen med mamman är till sist oundviklig.
Nu, fyrtio år senare, riskerar allt att avslöjas på grund av en olycklig slump. Och de gamla såren, liksom rosenbuskarna, rivs upp på nytt.
Busters öron handlar om kärlek, förtroende och svek. Ett starkt och omskakande relationsdrama och en bitterljuv kärlekshistoria.
Vad andra tycker om boken
Visst är det roligt med fina recensioner. Här är några som har gjort mig glad.
Maria Ernestam gjorde en framgångsrik debut med boken ”Caipirinha med Döden”, en roman som också rör vid det våldsamma och makabra. Som författare känns hon otroligt driven, med en stilistisk och kompositorisk säkerhet vässad till nära nog fullkomlighet. Ingenting sker som inte är noga förberett, till och med överraskningarna kommer med en förklarande lättnad. Det är grymt, men befriande att läsa om en flicka som agerar utåt i stället för att rikta våldet inåt. Ganska ofta är det dessutom roligt. … att filmrättigheterna till båda böckerna är sålda förvånar inte alls. DN
Det är en hisnande berättelse, en psykologisk roman med smak av thriller. …Maria Ernestam skriver med en bisarr och makaber humor som fullständigt tar andan ur en. Det här är en fruktansvärd bok om sorg, vrede och vägen mot döden och samtidigt lika fruktansvärt rolig! Jag hör mitt nattliga vansinnesskratt eka mot taket där jag ligger och läser. Ernestams språk liknar knappast någon annans. Det är poetiskt, brutalt, svart och gnistrande. Dessa stilistiska komponenter väver hon samman fullständigt obehindrat och obesvärat och utan att vi märker en enda skarv. Hennes psykologiska skärpa och förmåga att ‘läsa av’ människor liknar nog Evas: hon ser, hon förstår – både ömsint och skoningslöst. Upsala Nya Tidning
338 sidor psykodrama fyllda av kraft, angeläget, välskrivet, välkomponerat och perfekt doserat i sin handlingsmässiga väg mot den vackra och fatala finalen! Med sitt drama har Ernestam allierat sig med ett par svenska giganter. Det märks tydligast i romanens mor-dotter-tema, där Bergmans ‘Höstsonaten’ skymtar som litterär förebild, medan Strindberg huserar i skildringen av Evas far, fullständigt prisgiven sin frus lynniga manipulationer och ur stånd att skydda dottern mot den allt förgörande modern. Och frågan är om det inte är Selma Lagerlöfs förtjänst när Ernestam berättar sin historia i en rätt nykter ton, där allt sentimentalt skräp är bortskalat? Att de tre giganterna svävar över texten gör inte det minsta. Ernestam kryddar nämligen med sitt eget temperament, sin egen stil. Politiken, Danmark
Vad som först ger sig ut för att vara en roman om den svenska idyllen utvecklar efter ett tag oväntade thrillerkvaliteter. Den här kvinnoromanen om en förstörd mor-dotterrelation är en pärla. Framför allt sticker boken hål på de typiska genreklischéerna. Die Welt, Tyskland
